Gustavianska parken – Brunnsvikens landskap
Brunnsviken
Tre pittoreska parker i ett odlingslandskap, 1771–1784
Brunnsvikens parklandskap 1784–1788
Landskapet som äreminne 1788–1792
Gustaviansk epilog
Och vad hände sedan?
De gustavianska lustparkernas förvaltning
Förvaltningen av Brunnsvikens historiska landskap. En programförklaring
Gustaviansk epilog
Haga
Gustav IV Adolf ärvde Haga som kunglig reträttplats och kom att bli långt mera bofast där än sin far. Den ängsligt sparsamme Gustav iv Adolf stod emellertid fullständigt främmande för att förverkliga faderns måttlösa visioner. En av dem, kaskaden utmed Grottberget, kom dock att väckas till nytt liv i sonens tid. År 1797 kallades major mechanicus Jonas Lidström från Karlskrona till Stockholm för att »uppgifva projekt och förslag till vattenuppfordringar vid Kongl. Lustslotten Haga och Drottningholm«. Men det initiativet kom att stanna vid en promemoria av majoren med en bilagd ritning till en ångmaskin. (Läs gärna mera om kaskadprojektet i Hagaparken under rubriken Initiativ på Kommitténs hemsida.)
För den växande kungafamiljen räckte Gustav III:s paviljong och den gamla mangårdsbyggnaden på Haga inte till. År 1802 fick arkitekten Carl Christoffer Gjörwell i uppdrag att rita en nybyggnad åt kungabarnen. Den nya paviljongen eller villan orienterades mot Brunnsviken och Pipers norra arkipelag och här skapades under de följande decennierna en helt ny park med rika planteringar, romantiska promenader och eleganta broar över speglande vatten. Men då hade Bernadotterna redan övertagit det kungliga Haga och den historien hör till en senare del av texten.
Tivoli
När Jonas Carl Linnerhielm besökte Bergshamra år 1795 hade Tivoliparken redan börjat återtas av naturen. »Redan voro åtskilliga promenader tilldanade; redan stället utstakadt för en tillärnad byggnad; men – en förtidig död slöt hans dagar – och Lustparken återgick till sin vildhet.«
W. M. Carpelans Stockholmskarta 1817 (detalj). Nu ger namnen Bellevue, Albano, Frescati och Tivoli ny glans åt Brunnsvikens landskap. Men natur- och agrarlandskapet med sina grusåsar, berg och sprickdalar har inte förändrats och alltjämt består de båda landsvägarnas följsamma anpassning till landskapets topografi. Men väster om Haga lustpark har man redan börjat hugga ned Solna skog för att ge plats för Norra begravningsplatsen. Stockholms stadsarkiv.
Bellevue
Efter Carl Sparres död 1791 löste Gustav III in dödsboet och planerade vidare för att fullborda Bellevueparken i rumsligt sammanhang med Haga. Men inga anläggningsarbeten tycks ha kommit till stånd under kungens återstående livstid.
Fyra år efter Sparres död vandrade Jonas Carl Linnerhielm med beundran genom parken. »Genom väl anlagde promenader, mycket planterande och gräsfälts tilldanande hafva desse sandbackar, berg och vanvårdade dälder vunnit mycken fägring. Ännu i gränsen af den folkrika Staden känner man Landsbygdens lugn, och gömd mellan de Alar, som i höjdernes skugga freda den täcka stranden, njutes den ljufvaste svalka af de lekande böljor, som aldrig härjande smyga sig vid trädens rötter imellan den veka vassen.«
Frescati
Det uppfördes varken ett ståtligt badhus eller en romersk villa vid Brunnsvikens strand för kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelt. Istället lät Armfelt bygga sig en mera anspråkslös villa på behörigt avstånd från de sanka och osunda strandängarna. Men han kom aldrig att njuta sitt otium i Frescati; efter mordet på Gustav III föll Armfelt i onåd och fördrevs så småningom ur landet.
Jonas Carl Linnerhiem. Frescati. Bref under resor i Sverige 1797.
Ingen av de Gustavianska scenbilderna från den första, andra eller tredje akten kom således att helt förverkligas. Men när arbetena på de tre lustparkerna Haga, Tivoli och Bellevue avstannade, hade både landskapet och landskapsupplevelsen redan påverkats av majestätets visioner. I Solna socken och Stockholms stad hade Tivoli återuppstått på Bergshammars gård, Bergshammars Storäng bytt namn till Frescati och trakten kring Roslagsberget fått namn av det landskap vid Mons Albanus, där Ciceros Villa Tusculana en gång var belägen. Det lantliga landskapets lugn och behag norr om Stockholms tullar hade fått ny färg och betydelse som återklang av en romersk guldålder.
Samtidigt hade ett litterärt raster lagts över Brunnsvikens topografi. Vergilius, Horatius och andra diktare, som skapat den klassiska bilden av det pastorala landskapet och lantlivets behag, fanns närvarande här och nu i upplevelsen av skogar, berg, hagar, ängar och åkrar kring Brunnsvikens glittrande vatten – där små najader höjde sina gyldne horn.
