Gustavianska parken – Brunnsvikens landskap
Brunnsviken
Tre pittoreska parker i ett odlingslandskap, 1771–1784
Brunnsvikens parklandskap 1784–1788
Landskapet som äreminne 1788–1792
Gustaviansk epilog
Och vad hände sedan?
De gustavianska lustparkernas förvaltning
Förvaltningen av Brunnsvikens historiska landskap. En programförklaring
Förvaltningen av Brunnsvikens historiska landskap
– en programförklaring våren 2011
Landskapets värden; det gestaltade, över tiden utvecklade och associativa landskapet
Unesco har introducerat tre begrepp eller utgångspunkter för värdering och urval av skilda landskapstyper för skydd enligt världsarvskonventionen, designed, evolved och associative landscapes — konstnärligt gestaltade, över tiden utvecklade och associativa landskap.
I det inledande historiska avsnittet har berättelsen om Brunnsvikens landskap främst handlat om det konstnärligt gestaltade landskapet från Gustav III:s tid – som ofullbordad vision och som närvarande verklighet. I försköningen av landskapet i den pittoreska stilen utnyttjade den store landskapsscenografen Fredrik Magnus Piper traktens givna förutsättningar på ett utsökt sätt; den naturliga växlingen mellan åsar, förkastningsbranter och sprickdalar blev till effektfulla element i landskapskonstens scenbygge. På så sätt integrerades det av naturen givna och av människan kultiverade landskapet i ett konstnärligt gestaltat parklandskap med nya betydelser och upplevelsevärden.
Försköningen av Brunnsvikens agrarlandskap i Stockholms stad och Solna socken präglades samtidigt av en associativ dialog mellan forna tiders guldåldrar och en storhetstid för samtid och eftervärld under en ny Augustus – Gustav III. Här fanns på nytt det Tivoli där Horatius och Catullus njutit lantlivets behag och här speglade sig ett nytt Mons Albanus i en ny Albanersjö.
Det historiska avsnittet har visat hur det gustavianska landskapet förändrades under de följande seklerna. I en del fall har förändringarna tillfört landskapsupplevelsen nya värden, i andra brutala ingrepp som illa sargat betydelsebärande huvudelement i det gustavianska landskapet – som vision och verklighet. Det gestaltade, över tiden utvecklade och associativa landskapet kring Brunnsviken präglas emellertid fortfarande starkt och levande av den gustavianska tiden. Det är också den gustavianska visionen, de associativa kopplingarna till den och de faktiska spår den avsatt som gör Brunnsvikens landskap internationellt intressant och betydelsefullt.
Det finns skäl att särskilt betona att kunskapen om och analysen av de associativa/immateriella värdena bör lyftas fram och integreras i bevarande och vård av Brunnsvikens historiska landskap. Det gäller från analysen av betydelser och värden till formuleringen av mål och operativa program för såväl den fysiska förvaltningen som förmedlingen av kunskaper och upplevelser.
Mot den här bakgrunden anser Kommittén det angeläget att med både teoretiska och empiriska utgångspunkter diskutera hanteringen av (den gustavianska visionen av) ett gestaltat landskap,
> som endast delvis förverkligats,
> som delvis utarmats, delvis förvanskats under tidens gång,
> som med tiden inlemmats i en rumslig kontext med nya betydelser
och värden,
> som bär på rika associativa värden, knutna främst till den gustavianska tiden.
Kommittén har inlett den diskussionen genom att hösten 2010 anordna ett internationellt symposium, The Management of a Lost Vision. Kommittén kommer att verka för att diskussionen fortsätter och fördjupas. En rapport från symposiet finns på Kommitténs hemsida.
Landskapets förvaltning; bevara, utveckla, återskapa
Lagskyddet för området Ulriksdal – Haga – Brunnsviken – Djurgården, numera benämnt Kungliga nationalstadsparken, tillkom år 1995 för att i ett långsiktigt perspektiv hindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av det historiska landskapet.
I förvaltningen av den fysiska miljön är det vanligt att starka och legitima exploateringsintressen ställs mot likaledes starka och legitima bevarandeintressen. Planeringen av markanvändningen handlar då som regel om att finna avvägningar och göra kompromisser mellan intressena. Vad gäller Kungliga nationalstadsparken gör lagen det tydligt att bevarandeintresset alltid har prioritet vid sådana intressemotsättningar. Det innebär att intrång i parklandskap eller naturmiljö eller skada på det historiska landskapets natur- och kulturvärden under inga omständigheter kan accepteras. Kompromisser är inte möjliga.
Lagen syftar emellertid inte enbart till ett bevarande av befintliga natur- och kulturvärden.
»Utvecklingen i nationalstadsparken bör sammantaget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden.« (Prop1994/95:3, s.43)
I Kungliga nationalstadsparken duger det således inte att i görligaste mån ta hänsyn till natur- och kulturvärdena vid planering för ändrad markanvändning, ny bebyggelse eller nya anläggningar. Här gäller det istället att alltid analysera, värdera och ta till vara det historiska landskapets potential med den överordnade målsättningen att bevara och förstärka parkens natur-, kultur- och rekreationsvärden. För parkens framtid är det av avgörande betydelse att »hänsynstagande till« ersätts med »tillvaratagande av« som grundprincip för förvaltning och ut veckling av de värden som motiverat och motiverar skyddsinstitutet nationalstadspark.
Strävan att förstärka kultur- och naturvärdena hos Brunnsvikens landskap kan i många fall inspirera till eller sammanfalla med önskan att återställa förlorade värden i det gestaltade landskapet – att restaurera eller rekonstruera de gustavianska parkerna. Kommittén är i grunden skeptisk till ingrepp i dagens autentiska version av det gestaltade landskapet i syfte att ersätta den med restaureringar/ rekonstruktioner av tidigare gestaltningsskeden. De restriktiva riktlinjerna i Venedigdokumentet (1966), Conservation and Restauration on Monuments and Sites med dess särskilda tillägg om Historic Gardens i Florensdokumentet (1982) har således full relevans för förvaltningen av parkerna och det historiska landskapet kring Brunnsviken.
Emellertid hänger den aktuella problematiken i Brunnsvikens parker sällan samman med ambitioner att avlägsna senare tillskott till parkens gestaltning för att återställa (restaurera eller rekonstruera) en tidigare form eller gestaltningsidé. I allmänhet gäller frågan istället hur man ska hantera bestående skador av tidigare intrång (som Värtabanan i Bellevueparken) eller förfall och eftersatt underhåll (exempelvis i Bellevueparken). Frågan kan också gälla om och hur betydelsefulla sammanhang och kompositionsprinciper, som utplånats eller försvagats, kan återskapas/förtydligas genom konstnärligt genomarbetade nytillskott eller målmedvetet riktade vårdåtgärder. Den frågeställningen har särskild relevans i Hagaparken.
Med utgångspunkt i en sådan mera dynamisk syn på förvaltningen av parkernas kulturvärden har kommittén bland annat väckt förslaget att anlägga en (av Gustav III tilltänkt) kaskad utför Grottberget i Hagaparken.
Frågan om utveckling som återställande eller återställande som utveckling har också relevans för förvaltningen av den gustavianska landskapskompositionens av naturen givna grundelement. Väster om Brunnsviken gav Stockholmsåsens sträckning åt norr en förutsättning för utvecklingen av det agrara landskapet men den blev också en viktig utgångspunkt för gestaltningen av den gustavianska tidens parklandskap.
I söder togs åsryggarna Stallmästarholmen och Generalsbacken i anspråk för slingrande promenader med utsikt ut över Brunnsviken, längre norrut vid gamla Haga utvecklade Gustav III och Fredrik Magnus Piper de tre holmarna med sina åsar till ett av parkens vackraste motiv. Ytterligare norrut bildade Hagakullen en kraftfull accent i landskapet och vid Annelund bortom den lät skalden och gymnasten Per Olof Ling senare anlägga både promenadvägar och en enskild begravningsplats för sig och de sina.
Så småningom blev både Generalsbacken och Hagakullen till grustag som snart nog jämnades med marken. Senare utplånades också grusåsen söder om Järva krog, först som grustag och senare för att ge plats för utbyggnaden av E4.
Hagakullen har tidigare återskapats – men samtidigt förhöjts – med rivningsmassor från Södra Klara. Den nedschaktade Generalsbacken har däremot reducerats till »f.d. bensinstationstomten« i det pågående detaljplanearbetet för Norrtull. Och grusåsen söder om Järva krog är glömd. Men nya förutsättningar, krav och behov kan motivera att de båda åsarna istället får inspirera till nya lösningar: i söder till en nybyggnad med en krönande park på ungefär samma höjd som den forna Generalsbacken, i norr till en ny ås öster om E4 som skydd för buller och föroreningar från vägtrafiken.
Carl Fredrik von Breda 1759–1818. Skådespelerskan Teresa Vandoni poserande på Generalsbacken (»f.d. bensinstationstomten« i stadens
planeringsretorik). I mellangrunden Ormträsket och i fonden Bellevue. Nationalmuseum.
Öster om Brunnsviken präglades 1700-talets landskap av en pittoresk växling mellan kala eller av mager skog täckta berg och grönskande dalsänkor, som via Laduviken, Uggleviken och Husarviken sträckte sig ända bort till Värtan.
Berget mittför Haga slott på andra sidan sjön har liksom Tivoliberget i norr behållit sin verkan i det gestaltade och associativa landskapet. Verkan av den viktigaste bergsklippan i den gustavianska kompositionen, Roslagsberget, Brunnsvikens Mons Albanus, har däremot steg för steg fördärvats genom okänsliga nybyggnader.
I dalsänkan norr om Roslagsberget stadstullen mötte man landsbygdens lugn och lantlivets behag bortom stadens gräns. Hit for man också för krogen Första Torpets eller Kräftrikets skull, och här vid Söderbrunn låg porten i Djurgårdsstaketet in till den kungliga jaktparken och parkvägen bort mot Fiskartorpet och Värtan. Men uppenbart har 1880talets järnvägsbyggen och den påföljande omvandlingen av dalsänkans ängs- och hagmark till ett småskaligt industriområde kommit att helt skymma undan dalsänkans betydelse i Brunnsvikens historiska landskap.
Brunnsvikens historiska landskap; utsträckning och avgränsning
I Stockholms stads fördjupade översiktsplan för Kungliga nationalstadsparken har Brunnsvikens historiska landskap styckats upp under två rubriker eller områdesbeteckningar, Haga–Brunnsviken och Vetenskapsstaden. Styckningen beror inte av respektive områdes belägenhet eller betydelse i det historiska landskapet och inte heller av dagens visuella landskapsupplevelse. Beteckningarna Haga–Brunnsviken och Vetenskapsstaden och den rumsliga gränsdragningen dem emellan utgår i stället från dagens markanvändning. Dagens markanvändning är självfallet en irrelevant utgångspunkt för en analys/värdering av det historiska landskapet kring Brunnsviken med dess betydelsebärande kultur- och naturvärden.
Förslag till ny bebyggelse i Albano 2011. Gestaltningsprogram för den yttre
miljön. Stockholms stadsbyggnadskontor.
Som nyss har visats utgör exempelvis »Albanoområdet« en betydelsefull del av det gestaltade, det över tiden utvecklade och det associativa landskapet kring Brunnsviken. Det förhållandet påverkas inte av det faktum, att dalsänkan i dag till stora delar är ett avrivet industriområde och av staden och exploatören, Akademiska Hus, brukar beskrivas som en »oansenlig grusplan«, »ödslig industritomt« etc.
Planmyndighetens och exploatörens ahistoriska uppfattning om områdets betydelse har fört fram till det närmast katastrofala planförslaget att exploatera dalsänkan med en nybebyggelse av urban karaktär och ett exploateringstal som är jämförbart med Vasastadens. Kommittén har kraftfullt avvisat planförslaget i sina samrådsyttranden och samtidigt förordat en alternativ lokalisering av stora delar av universitetets lokalbehov, nämligen till Wenner-Gren Center med intilliggande marktillgångar vid Norrtull.
Utsträckningen av Brunnsvikens och Kungliga nationalstadsparkens historiska landskap kan inte heller inskränkas till det område som innefattas av nationalstadsparkens gränser. Stor betydelse för nationalstadsparkens bevarande och utvecklingen av dess kultur- och naturvärden har förvaltningen av Brunnsvikens och Kungliga nationalstadsparkens rumsliga kontext. Ökad uppmärksamhet måste ägnas åt de så kallade buffertzonerna kring nationalstadsparken och den exploatering som där planeras. Ett aktuellt exempel är den detaljplan som staden upprättat för att ersätta gasklocka 4 vid Hjorthagen med ett bostadshus i 47 våningar och en höjd på 170 meter.
Cesare Ripa. Allegorisk framställning av »Den furstliga äran«.
