Gustavianska parken – Brunnsvikens landskap
Brunnsviken
Tre pittoreska parker i ett odlingslandskap, 1771–84
Brunnsvikens parklandskap 1784–88
Landskapet som äreminne 1788–92
Gustaviansk epilog
Och vad hände sedan?
De gustavianska lustparkernas förvaltning
Förvaltningen av Brunnsvikens historiska landskap. En programförklaring
Brunnsviken
»Ifrån en högd wid detta ställe är en Point de Vue som täflar med de förnämste i hwad anläggning som hälst, Man har nemligen ifrån det öfversta af denna högd framför sig hela sträckningen af Brunswiken, med starka språng till höger och wenster af flere bakom hwarannan i sjön utlöpande skogsuddar, liknande Coulisserne på en Theater och som slutar med Catharina Kyrkotorn i fonden.«
Citatet är hämtat från arkitekten och hovintendenten Fredrik Magnus Pipers Beskrifning öfwer Idéen och General-Plan till en Ängelsk Lustpark, som han skrev under åren 1811–12.
Brunnsviken sett från Tivoliberget vintern 2010. Foto Christian Laine.
När Piper författade sin Beskrifning hade det gått drygt sjutton år sedan han först stod här på bergshöjden vid Bergshammmars gård och blickade ut över Brunnsviken. Han hade fått ett nytt uppdrag. Uppdragsgivaren var greven, skalden och trädgårdskännaren Gustaf Philip Creutz. Våren 1783 hade Creutz lämnat Paris och sin lysande diplomatkarriär för att återvända till Stockholm och tillträda befattningen som kanslipresident. Snart efter återkomsten fick han av greve Nils Augustin Barck på Bergshammar hyra gårdens pittoreska halvö i Brunnsviken till sommarnöje.
Senast våren 1784 presenterade Piper en generalplan för halvöns försköning i den engelska stilen och när sommaren kom var anläggningsarbetena redan i full gång.
Den sommaren kunde man från Bergshammars Point de Vue se ytterligare två sommarnöjen förskönas vid Brunnsvikens stränder, Haga i väster och Bellevue i söder.
Samtidigt var Gustav III på väg hem från sin Grand Tour till Italien, uppfylld av nya intryck från italienska och franska parker från förfluten och närvarande tid.
Det var då som omtolkningen och omvandlingen av det pittoreska skogs- och odlingslandskapet kring Brunnviken till ett sammanhängande parklandskap tog fart.
Men låt oss inte gå händelserna i förväg utan istället återvända till det inledande citatet, jämförelsen av Brunnsvikens landskapsbild med »Coulisserne på en Theater«.
Den kunglige regissören Gustav III och hans lysande landskapsscenografer Fredrik Magnus Piper och Louis Jean Desprez. Porträttreliefer efter Sergel av Sivert Lindblom. Foto Christian Laine.
När man talar om den Gustavianska Parken eller det Gustavianska landskapet kring Brunnsviken riktas fokus i allmänhet just på kulisserna eller scenbilden. Men den Gustavianska Parken kan också betraktas och tolkas som ett sceniskt mästerverk av dramatikern och regissören Gustav III, iscensatt av de båda landskapscenograferna Fredrik Magnus Piper och Louis Jean Desprez. Handlingen spänner över drygt två decennier och avslutas med skotten på Operan den 16 mars 1792.
För att göra sambandet mellan dramaturgi och scenografi tydligt kan man skildra den tänkta och faktiska omvandlingen av Brunnsvikens odlingslandskap till ett parklandskap – den Gustavianska Parken – som ett drama i tre akter.
